Det nya paret som flyttat in här bredvid håller på med renoveringen hela tiden. Alltså konstant. Non stop. Jämt!
Det är väl inte just det att de håller på, som är problemet. Snarare att det ser så himla roligt ut! Varenda gång vi går förbi hör man hur det rivs, snickras, sågas, kapas...
Vi får den där känslan i kroppen som vi hade när vi just köpt vårt hus. Det där förväntansfulla pirret i magen och ivern att få bryta upp väggar, golv och tak. Så spännande att hitta gamla tidningar och tapeter i väggarna! Få slita bort gamla linoliummattor och masonitskivor, för att komma åt de gamla trägolven. Härligt! Man känner sig riktigt laddad!
Känslan är helt underbar - och håller i sig ända tills vi kommer tillbaka, och kliver innanför ytterdörren... Då kommer förnuftet ifatt en. Det är ju inte alls nå' rolig - det är ju ett jäkla skitslit! Jag kan ju tala om att det var bra mycket lättare att få något gjort när vi fortfarande bodde kvar i lägenheten. Då var vi här titt som tätt och körde järnet, och det blev resultat.
Annat är det nu. Det är ju så ofantligt med förarbete att göra, innan man får ta tag i det som är roligt. Själva rivandet och slutmålandet går ju an. Det är värre med allt det där emellan - att regla upp, isolera, sätta upp skivor, spackla, slipa, spackla, slipa, spackla och slipa igen och allt annat tråkigt... - och så tar det ju sån tid med allt! Lister ska vi inte ens tala om! När man väl kommit igång, då är det alltid nåt spackel eller nån färg som måste torka i x antal timmar. Blääää... Så här går vi, och försöker trösta oss med att grannarna tröttnar nog snart dem med! =)
Vardagsrummet och köket (och yttertaket så klart, nu när det inte regnar in mer!) är vi i alla fall helnöjda med. Fattas en del (läs: alla) lister bara... ;)
Stock i vardagsrummet.
Timmerväggen går från vardagsrummet till köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar