Stolar kommer att vara uppställda, men det gäller att satsa sina kort rätt! Tar du fel, eller är sist på plats, hamnar du förmodligen längst ut i hörnet. Där kan det vara lite lätt vanskligt, eftersom det i direkt anslutning till uteplatsen finns en svacka i marken. Kontrollera att stolen står stadigt med alla ben, för det är inte roligt om ett av dem hamnar utanför! Berg- och dalbanor i all ära - men vad är väl det i jämförelse med att plötsligt få en känsla av att falla ut i tomma intet, när man i godan ro ska hugga in på en kanelbulle? På sina ställen kan det även fattas någon platta, så tro inte att ni är säkra bara för att ni undvek att hamna ute i hörnet. Vid blåst är det förresten ingen idé att fälla upp parasollet heller, då parasollfoten visade sig vara mindre stadig än förväntat.
Nu när alla är mätta och nöjda fortsätter vi vår tur. I samlad trupp anländer vi i Dalarnas (Europas?) lägsta labyrint. Den har sin början 5 meter norr om uteplatsen och består av diken fram och tillbaka över gården efter installationen av jordvärme. (Varför fräsa ner slangen, när man kan använda sig av grävmaskin?) Imponerande 800 meter slang! Två vintrar senare har jorden nu sjunkit ihop så pass så att det ens är idé att börja tänka trädgårdsplanering. För dem med starka ben ges möjlighet att med eller utan guide vandra längs hela systemet. Dem med klenare ben kan istället stanna kvar och studera nivåskillnaden med tumstockarna som finns till hands. Rekommenderar dock att kontrollmäta med olika tumstockar, då det eventuellt inte går att lita till 100 % på måtten ni fått fram. Trä sväller som känt i vatten, och ett och annat verktyg har blivit kvarglömt ute över en vinter eller två.
Foto: alotofphotos.com
Självplock!
Längs med labyrintens gång passerar vi en och annan bärbuske och två förvildade hallonsnår. Det är fritt fram att ta för sig, men tänk på att plocka bären så högt upp som möjligt. Garantier ges mer för, än emot, att de nedre delarna fått besök av gårdens hund. Så luras inte av "dagggstänkta" bär, och kom ihåg att lyfta upp barnen om de vill plocka.
På sina platser finns även några minnesmärken efter de växter som en gång så kärleksfullt blev planterade, för att kort därefter så grymt skövlas av tidigare nämnd grävmaskin. En Trollhassel, två Löjtnantshjärta samt en och annan bärgivande buske.
Här och var finns även högar med sten som tidigare befann sig en meter under jord, men som nu sett dagens ljus. Enligt en sägen kan den som behöver större sten få dessa gratis - men det är ingen som vet om det ligger någon sanning i detta.
I den nordöstra delen står gårdsinnehavarnas ögonsten - Skogslinden. Linden beskrivs som ett sagolikt och magisk träd med sin grova stam och sin enorma krona. ...detta exemplar har dock endast några år på nacken, och ser därmed ut därefter. I år är det dags för växtstöden att tas bort och har ni tur sker detta evenemang just under er visning! Påmpa och ståt, och kanske även ett godisregn utlovas.
Vid det här laget börjar solen att gå ner och vi tackar för visat intresse. För er som har lång väg att åka kan sovplats hyras för en billig slant i uthuset. Frisk luft natten lång - och har du tur kanske det regnar på morgonsidan - då ingår dusch!
Obs! Var försiktiga på vägen ut, så ni inte trampar på Brudslöjan. En envis rackare som stått pall för det mesta! Översprungen titt som tätt av två hundar, fallit offer för gräsklipparen nästan varenda klippning, trampad på av diverse oaktsamma fötter och sist men inte minst - överkörd av ett stycke grävmaskin. Den är efter denna behandling ytterst liten, men skymtar fram ibland.
Välkommen åter! ...glöm inte att rekommendera era nära och kära om denna turistsensation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar