fredag, januari 25, 2008

Vila i frid, vännen


Vår Sauron och hans allra bästa vän Aragon på dagis hemma hos min pappa. Det var så här vi alla trodde att det skulle vara många år framöver. Så blev det inte...

I somras blev Aragon plötsligt sjuk. Han ville inte äta och magrade ur. Efter många turer fram och tillbaka till Strömsholms Djursjukhus, med övernattningar, provtagningar, blodprov, ännu fler prover - och räkningar som knäcker vilken ekonomi som helst... - kom de till slut fram till att han hade en myckat aggresiv mjältcancer. Ett sista försök gjordes då de opererade bort mjälten. Proverna visade dock senare att cancern höll på att sprida sig vidare till andra organ. Ett sista besök hos en veterinär här i stan bokades. Enda tid som fanns var lite mindre än en vecka senare, och det skulle inte vara nåt problem, eftersom han var så pass pigg ändå.

På förmiddagen, två dagar innan det datumet, fick allt en annan vändning. På en timme gick Aragon från att vara som vanligt till att inte kunna röra sig... Inte en akuttid gick att få tag på i hela Dalarna! Ännu en tur till Strömsholm, och fort gick det dit! Väl där var blodcirkulationen näst intill obefintlig, och det behövdes hela fyra sprutor mot i normala fall en.

Det mest tragiska är att vi hela tiden fick höra att "cancer är det i alla fall inte". Nya besked hela tiden om allt de trodde det var, och allt skulle gå att botas. Förstår mycket väl att det kan vara svårt, de dåliga blodvärdena gjorde att man inte kunde ta mjältprovet tidigare. Men man får ju verkligen förhoppningar om att det ska gå vägen...

...

Personalen på Strömsholm var i regel superbra, men förtroendet fick sig en rejäl smäll när Aragon en helg, mitt mellan operation och provsvar, fick en febertopp. (Det kan de tydligen få efter en så stor operation utan att det ska vara nån fara, men den gången ökade den ständigt.) Per telefon fick vi besked att det var mycket akut. "Åk direkt - och det är bråttom!" Då är det inte roligt när man vet att det är en resväg på 11 mil... Väntetiden framme i Strömsholm blev över sex timmar !!, och en feber som bara stiger! Jag undrar bara hur f*n man kan ha endast 2 veterinärer som jobbar helg på ett regionssjukhus??! Hur kan man dessutom låta riktigt sjuka djur sitta och vänta i evighet, när det tar ett par minuter för en sköterska att sätta ett dropp? Sköterskor fanns det ju flera av, som inte hade fullt upp. Enligt erfarenhet med ett tidigare djur vet vi att det går att få droppet under tiden man väntar...

...

Aragon blev bara 3,5 år. Den 10 oktober 2007 tog det slut.

För evigt saknad.










Stilla.

2 kommentarer:

Anna sa...

Ååå vad sorgligt! Tårarna sprutar när jag läser om din vovve och min 6 månaders son tittar snopet på sin mamma... Det är verkligen hemskt när man mister ett djur för dom är ju som vilken familjemedlem som helst. Har själv en katt som är 14 år och kan börja gråta när som helst när jag tänker på den dag han inte finns....
Kram Anna

Fransk inredning och mode sa...

Såå ledsen man blir...Jag jobbar fortfarande med sorgen efter min förra schäfer som somnade in förra sommaren.Nu har jag två nya. Hälsa gärna på hos mig. Kram susanne