Mina gröna fingrar blev kvar i flytten...

När jag, för många år sedan nu, fortfarande bodde hemma hade jag fullt med fina, välmående, vackert gröna och prunkande växter i mitt pyttelilla och för övrigt totalt ocharmiga rum. Mitt pytterum - stökigt, rörigt, trångt - och dessutom rent ut sagt skitfula rosa tapeter med moln och måsar på. Min bror hade likadana, fast blå. Trots att vi hade lika tapeter var hans ännu värre. Genom åren missfärgades dem av tapetklistret och blev flammigt gröna istället. Mina behöll i alla fall färgen... Kanske inte världens bästa kvalité - men så hade mamma fyndat dem på rea också... (Hur hon nu kunde få för sig att detta var att fynda...?!)
Blommorna var väl det enda som gjorde nåt för det där rummet. Nog var jag allt lite stolt när jag "ärvt farmors gröna fingrar". Undrar därför vad som hänt.
Inte i ett endaste fönster i en enda lägenhet jag bott sedan dess, har jag lyckats. Jag ser mig omkring och suckar... Allt som borde vara grönt är istället blekt, torkat, tanigt, tappar bladen... Vissa växter har emellanåt fått besök av små "husdjur" medan andra rätt och slätt bara gått och självdött. (Jo, visst har jag några välmående växter kvar, några Garderobsblommor - men de är ju praktiskt tagit omöjliga att ta död på! Så jag vet inte riktigt om jag kan ta åt mig äran för dem...) Hur många växter jag lyckats tagit livet av bara här i huset vet jag inte. ...och hur många orkidéer som gått ett tragiskt öde till mötes, ska vi inte ens nämna. Det gör min man så det räcker! =) Nu har jag faktiskt en orkidé som helt plötsligt fått en blomstängsel med knopp på! Nu gäller det att hålla tummarna för att de ska hinna slå ut innan de kommer på att de ska ramla av...

Det är väl annars bara att inse... Vissa saker försvinner i flytten och verkar vara stört omöjliga att hitta igen.

MEN, efter att mer eller mindre ha snott ett blad från pappas Saintpaulia och tryckt ner det i en kruka - kolla!! Än är alltså inte undrens tid förbi. Fort gick det också! *mallig*