...det ska börjas i tid!

För ett tag sedan var vi på tårtkalas. Vi var hembjudna till en av mammorna i föräldrargruppen. Hon bjöd på en av de godaste smörgåstårtor jag ätit och vi hade som vanligt jättetrevligt.

Jag satt längst ut i soffan och hade min lilla stumpa i matstol bredvid. Felicia brukar vara en av de lugnaste i vår grupp, och gör i regel inte så mycket väsen av sig. Men, men...

Pappan i familjen skulle sköta avdukningen, och för att nå alla fat, smög han sig in mellan bordet och matstolen. Jag såg hur min tjej tittar lite nyfiket på honom - sen går det fort!!
Hon sträcker fram händerna, sätter dem på vardera skinka - och klämmer till!
När han sedan mycket snopen vänder sig om, sträcker tösen ut tungan och gör "pruttljud". Hans sambo skrattade och var snabb med att tillägga: "Ja, så brukar det låta där!"

Vart ska detta sluta? Inte ens 7 månader och redan börjat nypa karlar i baken...! Man kan ju undra var hon fått det ifrån? ;)

Ibland är det bara roligt!

Underbar blogg! När vi läste följande inlägg tjöt vi av skratt!! Den det inte drabbar, har oerhört roligt! =)

http://bloggfrossa.blogspot.com/2005/12/bajskontakt-av-tredje-graden.html

Hämtat från "Bloggfrossa & Mannen som blev trött..."

"Ska jag någonsin gifta mig...

Visby Sankta Maria domkyrka

...så är det här" tänkte min make, när han 18 eller 19 år gammal såg Domkyrkan i Visby för första gången. Det var på den tiden då han inte ens ville ha ett förhållande över huvud taget - men, tiderna förändras! :)

Ett antal år senare, den 13 augusti 2005 stod han där. Som blivande make. Med sin blivande fru vid sin sida och en gäst. Vår stackars kompis D, som följt med oss på semester det året, hade inte en susning om vad som skulle hända. Hans sambo däremot, hade haft sina aningar.

"Ska du inte ta med kostymen också?" frågade hon när han höll på med packningen. "Jag tror ta me' 17 de ska gifta sig." Han hade tittat på henne och flinat. "Äh, men ge dig! Dessutom får hon aldrig på honom en kostym i alla fall!"

Östtornen

Så fel han hade. Väl på plats nere på Gotland visade min man smokingen som hängde i garderoben. "Bröllop på lördag!" Det blev alltså en vända i Visby för att inhandla lite finkläder åt D. När lördagen kom var vår stackars polare mest nervös av oss alla. Inte konstigt heller! Den stackaren var inte bara gäst - ensam hade han många roller att fylla - gäst/"tärna"/bestman/pressfotograf. Dessutom fick han fler uppgifter av vår präst. Mitt i ceremonin skulle han hålla reda på brudbuketten. Som om inte detta var nog, så skulle han sjunga också! :) Eftersom det bara var tre stycken som skulle stå för sången, (jag & maken? - nej, nej, nej, inte en chans!), var det bara för lilla D att klämma i. Han var placerad alldeles bredvid kantorn, så sitta och mima i smyg var det inte tal om.

Västtornet

När det var dags för fotografering var D alldeles skakig. I all nervositet råkade det slinka små ord ur hans mun, som inte skall sägas här - och absolut inte i kyrkan... :) Ändå tror jag "Han där uppe" hade överseende med det. Han log nog och tyckte säkert mest synd om killen, vars händer vid det här laget skakade som ett par asplöv. :)

Vattenkastare som dels leder bort vatten från fasaden och även håller onda andar borta.

Imponerande utsmyckningar!

Vila i frid, vännen

Vår Sauron och hans allra bästa vän Aragon på dagis hemma hos min pappa. Det var så här vi alla trodde att det skulle vara många år framöver. Så blev det inte...

I somras blev Aragon plötsligt sjuk. Han ville inte äta och magrade ur. Efter många turer fram och tillbaka till Strömsholms Djursjukhus, med övernattningar, provtagningar, blodprov, ännu fler prover - och räkningar som knäcker vilken ekonomi som helst... - kom de till slut fram till att han hade en myckat aggresiv mjältcancer. Ett sista försök gjordes då de opererade bort mjälten. Proverna visade dock senare att cancern höll på att sprida sig vidare till andra organ. Ett sista besök hos en veterinär här i stan bokades. Enda tid som fanns var lite mindre än en vecka senare, och det skulle inte vara nåt problem, eftersom han var så pass pigg ändå.

På förmiddagen, två dagar innan det datumet, fick allt en annan vändning. På en timme gick Aragon från att vara som vanligt till att inte kunna röra sig... Inte en akuttid gick att få tag på i hela Dalarna! Ännu en tur till Strömsholm, och fort gick det dit! Väl där var blodcirkulationen näst intill obefintlig, och det behövdes hela fyra sprutor mot i normala fall en.

Det mest tragiska är att vi hela tiden fick höra att "cancer är det i alla fall inte". Nya besked hela tiden om allt de trodde det var, och allt skulle gå att botas. Förstår mycket väl att det kan vara svårt, de dåliga blodvärdena gjorde att man inte kunde ta mjältprovet tidigare. Men man får ju verkligen förhoppningar om att det ska gå vägen...

...

Personalen på Strömsholm var i regel superbra, men förtroendet fick sig en rejäl smäll när Aragon en helg, mitt mellan operation och provsvar, fick en febertopp. (Det kan de tydligen få efter en så stor operation utan att det ska vara nån fara, men den gången ökade den ständigt.) Per telefon fick vi besked att det var mycket akut. "Åk direkt - och det är bråttom!" Då är det inte roligt när man vet att det är en resväg på 11 mil... Väntetiden framme i Strömsholm blev över sex timmar !!, och en feber som bara stiger! Jag undrar bara hur f*n man kan ha endast 2 veterinärer som jobbar helg på ett regionssjukhus??! Hur kan man dessutom låta riktigt sjuka djur sitta och vänta i evighet, när det tar ett par minuter för en sköterska att sätta ett dropp? Sköterskor fanns det ju flera av, som inte hade fullt upp. Enligt erfarenhet med ett tidigare djur vet vi att det går att få droppet under tiden man väntar...

...

Aragon blev bara 3,5 år. Den 10 oktober 2007 tog det slut.

För evigt saknad.

Stilla.

Heath Ledger - vila i frid

Bild: Fanpop

Läste för några timmar sedan att ännu en, alldeles för ung skådespelare gått ur tiden.
Heath Ledger blev bara 28 år gammal och efterlämnade bland annat en liten dotter, född 2005. Så fruktansvärt tragiskt när sånt här händer...

Ett par filmer med honom som jag tycker om: "En riddares historia" och "Brokeback Mountain". Två helt olika roller som han båda gjorde väldigt bra.

Vila i frid.

Man tror att man känner igen kärleken...

...ända tills man en dag träffar den i ännu en skepnad.

Mina gröna fingrar blev kvar i flytten...

När jag, för många år sedan nu, fortfarande bodde hemma hade jag fullt med fina, välmående, vackert gröna och prunkande växter i mitt pyttelilla och för övrigt totalt ocharmiga rum. Mitt pytterum - stökigt, rörigt, trångt - och dessutom rent ut sagt skitfula rosa tapeter med moln och måsar på. Min bror hade likadana, fast blå. Trots att vi hade lika tapeter var hans ännu värre. Genom åren missfärgades dem av tapetklistret och blev flammigt gröna istället. Mina behöll i alla fall färgen... Kanske inte världens bästa kvalité - men så hade mamma fyndat dem på rea också... (Hur hon nu kunde få för sig att detta var att fynda...?!)
Blommorna var väl det enda som gjorde nåt för det där rummet. Nog var jag allt lite stolt när jag "ärvt farmors gröna fingrar". Undrar därför vad som hänt.
Inte i ett endaste fönster i en enda lägenhet jag bott sedan dess, har jag lyckats. Jag ser mig omkring och suckar... Allt som borde vara grönt är istället blekt, torkat, tanigt, tappar bladen... Vissa växter har emellanåt fått besök av små "husdjur" medan andra rätt och slätt bara gått och självdött. (Jo, visst har jag några välmående växter kvar, några Garderobsblommor - men de är ju praktiskt tagit omöjliga att ta död på! Så jag vet inte riktigt om jag kan ta åt mig äran för dem...) Hur många växter jag lyckats tagit livet av bara här i huset vet jag inte. ...och hur många orkidéer som gått ett tragiskt öde till mötes, ska vi inte ens nämna. Det gör min man så det räcker! =) Nu har jag faktiskt en orkidé som helt plötsligt fått en blomstängsel med knopp på! Nu gäller det att hålla tummarna för att de ska hinna slå ut innan de kommer på att de ska ramla av...

Det är väl annars bara att inse... Vissa saker försvinner i flytten och verkar vara stört omöjliga att hitta igen.

MEN, efter att mer eller mindre ha snott ett blad från pappas Saintpaulia och tryckt ner det i en kruka - kolla!! Än är alltså inte undrens tid förbi. Fort gick det också! *mallig*

Till min älskade lilla flicka?

Bild: Ateljé Margaretha

...

Fick hem en katalog från Ateljé Margaretha i förra veckan. När jag bläddrade såg jag ett mönster till den här ponchon och blev så sugen på att göra ett försök! Den skulle vara jättefin åt vår lilla stumpa när hon blir lite äldre. Egentligen är jag inte alls förtjust i hemstickat, men den här var ju bara så söt!

Helt perfekt under de svala sensommarkvällarna på Gotland. När vi är där är det fortfarande högsommar på dagarna, men på kvällarna blir det lite kyligare.

...jaha, nu började det dra i Gotlandstarmen igen... Denna ständiga längtan.

Tapetjakten har så smått börjat

Bild: Tapetorama. "Saiuri Lacquer Red" 720:- kr/rulle

Absolut ingen panik, men jag har börjat leta efter en snygg tapet till vårt blivande bibliotek/kontor. Söker nåt i svart/vitt/rött, tror jag. Hittade dessa på Tapetorama och Engelska Tapetmagasinet. Rätt färger och så, men ändå inte riktigt vad jag söker. Vill ha något mer ...verklighetstroget? Sirligt är kanske ett bättre ord. Stuket är rätt, men den är för stilren.

Bild: Tapetorama. "Snow Tree Cream" 805:- kr/rulle

Den här är också jättefin, men inte heller det jag söker... Behöver något med lite "tryck" i.

Bild: Engelska Tapetmagasinet. Cole & Son "CS138-04" 1095:- kr/rulle

Den här såg jag på Efter Tio i tv4:s studio i förmiddags. Självklart passar den in i rummet som sådant, men den känns ändå inte helt rätt för oss. Dock - den ger en enorm effekt!

Bild: Tapetorama. "Sweet Bay Ebony/Ivory" 570:- kr/rulle

Den här tapeten ligger väldigt bra till - trots att den inte har några röda inslag. Det måste inte vara rött som accent! Det är mest känslan jag går på, och ju längre jag tittar på den här, desto mer perfekt känns den. Får ta en funderare ...grönt eller rött? Även fast det är fler än jag som bor här, hade jag tänkt köra något av ett eget race vad gäller kontoret. Gubben vet bara inte om det än. :) ...och vad sjutton, duger den inte till kontoret, så ska vi tapetsera vårt sovrum också!

...jakten fortsätter.

Vad har du i örat Kajsa?

Bild: Kikkuli

Idag fick jag veta att Katrin, som jag skrev om tidigare, även har skrivit en barnbok - Vad har du i örat Kajsa?

Boken kan bland annat beställas via kikkuli@ullastahlberg.com eller från hemsidan http://www.kikkuli.com/kajsa.htm.

Den ska jag helt klart köpa och sedan läsa för vår lilla Stumpa när hon blir större. Man kan aldrig lära sina barn för mycket angående andra människor - att alla är olika, men ändå lika. :)

Internet är ju heeelt fantastiskt!

Bild: IKEA

Min man är inget större fan av att gå omkring i affärer. I synnerhet inte på IKEA! Säger han i alla fall, men jag börjar undra, jag. För lite skoj är det nog!

När han hade ett ärende i Västerås en gång, ringde han hem och frågade ifall det var något jag ville ha. Om det var! "IKEA!!" Jag hörde hur han tog ett mycket djupt andetag.

Vi har ju en liten en och enligt min mening var det mycket hon (vi) behövde. Jag satt framför datorn, hade mobilen mot örat och talade om för honom vad vi ville ha, och var han borde hitta det. Hur smidigt som helst! Där satt jag i lugnan ro hemma vid köksbordet och fick ändå tag på allt jag ville. Han däremot fick springa runt som en tätting därinne - tillsammans med alla julklappshandlare!

Min lista blev bara längre och längre, och jag är riktigt imponerad av att han inte tröttnade. Han verkade rent utav ha riktigt trevligt där inne bland alla kastruller, babygrejer och julgransdekorationer! Jag lotsade honom genom avdelningarna i jakt efter en mobil till spjälsängen, en skallra i form av en flodhäst, en stor kastrull, nya köksknivar, specifika ölglas, diverse julgranskulor, en rulle lådmatta till köket, eventuellt några skärbrädor...
När han klev in genom dörren här hemma såg han nästan lite stolt ut! Han hade hittat allt utom knivar och ölglas. "Och det var faktiskt inte mitt fel, det var sortimentet" försvarade han sig med. Inte behövde han försvara sig - jag var mer än nöjd! Jag hade trott att han skulle greppa första bästa kastrull och springa raka vägen mot kassorna... :)

Att ensam handla på IKEA, och dessutom hitta vad hans söta fru önskade - det ses av min man som en prestation värd Bragdguldet. Men att se sin lilla Prinsessa helt överlycklig över sin fina skallra - är nog också belöning värd mödan!

"Men du ska inte räkna med att det blir fler gånger!" Vi får väl se, tänkte jag när jag dök ner i påsarna.

"Nej tyvärr, jag hör dig inte!"

Foto: www.alotofphotos.com

På Starkey kan man få en inblick om hur det är att ha en hörselskada. Nackdelar med att ibland inte höra vad någon säger - men även vissa (om än små) fördelar. Osams med partnern? Stäng av apparaten! :)

Katrin är en underbar tjej som även skriver kåserier i Hallands Nyheter.
Hennes sambo är en av de få som får snarka bäst han vill - det får inte min käraste!

Kycklingpaj, ja tack!

Jag har totalt tappat räkningen på hur många gånger vi har lagat den här. Så fruktansvärt god!


Kycklingpaj

1 grillad kyckling
1-2 gula lökar
3 dl skuren vitkål
1 tsk salt
1 påse taco-kryddmix
1 liten burk créme fraiche
1 dl grädde
1 msk olja att fräsa lök och vitkål i
riven ost

Pajdeg

3 dl vetemjöl
125 g margarin
2-3 msk kallt vatten


Arbeta ihop degen och ställ den svalt en stund.
Skär lök och vitkål i centimeterstora bitar och fräs tills det mjuknar.
Tillsätt den i små bitar delade kycklingen, kryddor, créme fraiche och grädde.
Rör om och låt puttra en stund.
Tryck ut pajdegen i formen (ca 25 cm i diameter) och häll i kycklingröran.
Strö över osten.
Grädda i 225 grader i ca 25 min.



Servera en lättare sallad till och ev. ett gott bröd.

Svenska Trähus

Bild: www.alotofphotos.com

Jag bara älskar att bläddra i inspirerande och vackra böcker! En sådan bok är "Svenska Trähus" av Lars Sjöberg! Så mycket inspiration och fina bilder!

Jag har några liknande böcker i bokhyllan, men den här hör absolut till favoriterna.

En extra julafton!

I lördags hade vi vår efterlängtade extra-julafton. Litet julbord, julklappar och riktigt trevligt! Dessutom snö, vilket det inte var den 24 dec!

Julklappen till mina föräldrar hittade vi på Lyck-Annas. Jag blev alldeles förälskad när jag såg den! En superfin Getingfångare i fattigmanssilver! Jag passade på att köpa en till oss själva också, och längtar tills det är dags att hänga upp den ute i trädgården. Här slipper man dessutom se alla döda getingar, och det är ju skönt! :) Otroligt vacker - och till riktigt fyndpris. Passa på innan de tar slut!

Bilden kommer från Lyck-Annas

Perfekt present till trädgårdsälskaren - eller till den som bara älskar fina saker! :)