torsdag, mars 12, 2009

När släpper man en dröm..?

Jag vet inte om det är ödets ironi, eller bara "bad timing" - det här är mitt hundrade inlägg.

"se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit

se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm

se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav

se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid

se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
det var en dag igår
det mörknar ute, snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är"


(Se dig om - Lars Winnerbäck)



Vad gör man när tilliten är borta, orken har flytt och man tappat sig själv på vägen..?
Tron fanns där hela tiden. Att det skulle gå. Ta sig igenom, förbi och vidare.
En sen vintereftermiddag kom till slut insikten ikapp. Insikten om att det istället var över...

Från förhoppningar och vackert åldrat trä - till uppgivenhet ...och väggar av betong. Plötsligt står man där i en kall och anonym hyreslägenhet.
Hyllan jag pysslade med tidigare har i alla fall för första gången kommit upp på en vägg - and I surround myself with beauty. Men hur övertalar man hyresvärden om att åtminstone sätta stockar i taket, göra en total make over av köket och anordna en stor och lummig trädgård på den smala, smala, och helt eländiga balkongen...?

7 kommentarer:

Kannor och karaffer sa...

Hej vännen - vad glad jag är att höra något ifrån . . . trodde du tagit en paus på väldigt lång tid.

Förstår att något tungt och jobbigt hänt dig och vill bara trösta på det lilla lilla sätt jag kan genom att visa att jag finns här och hoppas kunna vara ett stöd.....

Ibland är livet bara för tungt men det är så det är viktigt att ha peppande vänner omkring sig - som finns där och kan stötta när man behöver utan att det är för "gåpåiga"

Förstår att din drömmar är svåra att sudda ut och göra om i en lgh - men tro mig det går ändå att göra lite för att höja mysfaktor. Sen får du ta fram nya drömmar på lite längre sikt och det bästa med drömmar är att de är gratis och det är inte huggna i sten :-))

Var rädd om dig vännen - har saknat dig så!

Kram Ann

Karin i Villa Grå sa...

Hej vännen!

Vad har hänt? Hur har du det? Vill du prata? Vi finns här!

Vad det än är som har lett till att du står där du står idag, har du en fenomenal förmåga att sätta ord på vad du känner. Vad gör det då att några av orden är lånade? Men jag vill fortfarande veta vad som har hänt, så hör av dig när du vill och kan!

Krama om världens sötaste och ta hand om dig.

Kram, Karin

Taklyftet sa...

Oj det där låter tungt.
Jag skickar en värmande kram via cyberspace som den lilla tröst jag kan ge.
Sköt om dig!

NICOLINAS BONING sa...

Äntligen kom det ett livstecken från dig...men det är något som hänt i din värld förstår jag.

Det brukar ordna sig allteftersom tiden går och jag hoppas att du kommer att må bra alldeles snart.
Det är ju tur att hyllan äntligen har kommit upp,och sen är det bara att fortsätta med resten av drömmarna...fast i en annan värld än det var förut.

Jag skickar en låååång och varm kram till dig genom luften.

Ta väl hand om dig nu gumman/Birgitta

Anna sa...

Hej!
Blev så nyfiken på ditt bloggnamn. Vi har nämligen köpt en gammal folkskola på Gotland.

RANA sa...

*saknar dig*

Elin Damberg sa...

Vad härligt att höra ifrån dig. Jag ser att du inte skriver inlägg, men du skriver ju så roliga kommentarer, så att jag ser att du ändå lever.

Darling!!! Hahahaha. Spagetti med tubostsås - det är bara fucking för underbart. Jag känner igen inställningen. Skillnaden är att jag KAN göra mat; jag bara inte pallar ibland.

Ska vi byta? Du monterar mina lampor fortsättningsvis och jag lagar några sjukt goda middagar?

KRAM till dig!
Elin-Rana