"Ska jag någonsin gifta mig...

Visby Sankta Maria domkyrka

...så är det här" tänkte min make, när han 18 eller 19 år gammal såg Domkyrkan i Visby för första gången. Det var på den tiden då han inte ens ville ha ett förhållande över huvud taget - men, tiderna förändras! :)

Ett antal år senare, den 13 augusti 2005 stod han där. Som blivande make. Med sin blivande fru vid sin sida och en gäst. Vår stackars kompis D, som följt med oss på semester det året, hade inte en susning om vad som skulle hända. Hans sambo däremot, hade haft sina aningar.

"Ska du inte ta med kostymen också?" frågade hon när han höll på med packningen. "Jag tror ta me' 17 de ska gifta sig." Han hade tittat på henne och flinat. "Äh, men ge dig! Dessutom får hon aldrig på honom en kostym i alla fall!"

Östtornen

Så fel han hade. Väl på plats nere på Gotland visade min man smokingen som hängde i garderoben. "Bröllop på lördag!" Det blev alltså en vända i Visby för att inhandla lite finkläder åt D. När lördagen kom var vår stackars polare mest nervös av oss alla. Inte konstigt heller! Den stackaren var inte bara gäst - ensam hade han många roller att fylla - gäst/"tärna"/bestman/pressfotograf. Dessutom fick han fler uppgifter av vår präst. Mitt i ceremonin skulle han hålla reda på brudbuketten. Som om inte detta var nog, så skulle han sjunga också! :) Eftersom det bara var tre stycken som skulle stå för sången, (jag & maken? - nej, nej, nej, inte en chans!), var det bara för lilla D att klämma i. Han var placerad alldeles bredvid kantorn, så sitta och mima i smyg var det inte tal om.

Västtornet

När det var dags för fotografering var D alldeles skakig. I all nervositet råkade det slinka små ord ur hans mun, som inte skall sägas här - och absolut inte i kyrkan... :) Ändå tror jag "Han där uppe" hade överseende med det. Han log nog och tyckte säkert mest synd om killen, vars händer vid det här laget skakade som ett par asplöv. :)

Vattenkastare som dels leder bort vatten från fasaden och även håller onda andar borta.

Imponerande utsmyckningar!