Tillskott i familjen

Det har varit väldigt upp och ner det senaste halvåret. Sorg och glädje om vartannat. Ville iaf visa ett av våra små glädjeämnen, fast vissa dagar (läs: mååånga dagar) har han varit gratis! ;) Herregud, så påfrestande en valp kan vara! Tur att han är söt iaf! ;)

En riktigt fin Schäferkille från Cantania's Kennel. Efter Sauron skulle vi inte ha någon ny hund förrän kanske till sommaren. Så blev det inte..!
Vi passade svärmors hund en liten stund en lördag i början av oktober. Vilken underbar känsla att ha en hund i huset, och höra tassar mot golvet igen. Både jag och maken kände det, lugnet i kroppen. Huset blev ett hem igen! Ett tag senare satt vi i bilen upp till Hudiksvall, och med oss hem hade vi denna!

När man går sönder

Klockan är nio på kvällen den 10 juli, och det är varmt. Sauron andas tungt, så jag tar honom och går ut i trädgården. Himlen är täckt av moln och luften varm, men man kan andas.
Jag slår mig ner på trappen och Sauron lägger sig tillrätta på sin favoritplats. Bredvid trädet som lever mot alla odds, trädet som saknar kärna. Bara bark i lite mer än ett halvt varv, och i mitten ingenting. Ihåligt har det varit i alla våra år här i huset, men det växer och sätter äpplen som vilket träd som helst.
Där ligger han som så många gånger förr, och jag tittar på honom. Undrar om han vet.

Plötsligt går molnen isär och solens strålar träffar honom precis. Stunder som sådana som skulle kunna få mig att bli religiös.

Pälsen lyser upp som av guld, och han ser så lugn ut. Trots höften som inte längre går att göra något åt, och trots knölarna som kommit åter igen.

Det är morgon. Fredagen den 12 juli. Jag vet bara att. Inte när.
Jag släpper ut lilla Manson och som vanligt lägger han sig bredvid Sauron. Den här gången lägger han sig inte bara ner, som han brukar efter att ha rusat ur sig en stund. Han rullar runt, grejar som aldrig förr. Till slut skuttar han fram och sätter sig vid Saurons nos. Som om han pratar med honom. Där sitter han ett tag, och jag ser på från soffan. Och jag undrar.

Det är dags för dottern, den lilla, att vakna. Jag dukar upp frukost ute på gården, och medans hon äter ligger Sauron bredvid, i skuggan. Hon vet, men jag undrar om hon förstår.
Maken kommer hem, han har jobbat klart för dagen och vi ska snart packa oss in i bilen för att ta oss ut i skogen. Till platsen där allt står stilla. Där ängen kantas av höga granar. Där lugnet är totalt och fåglarnas sång är det enda man hör.

 

 

Träd som skänker trygghet. Som famnar om. Som minner om att livet fortsätter, fastän man själv går sönder.

Maken och dottern på vandring över äng, och bland små stugor. Vad rör sig i hennes huvud? Vad rör sig i hans? Han som är den enda som vet exakt när det är dags. Det är en. En av alla små saker jag är honom evigt tacksam för.

Jag vandrar hem nu.

Vår Sauron. Vår Gubben. Vår Född Ivägen.
Han som alltid dök ner i matpåsarna när man kom från affären. Han som försökte väcka Husse den där natten 6 år tidigare, när Mattes värkar hade satt igång.
Han som avgudade lill-matte från den dagen hon kom från BB.
Han som var den enda jag fullt ut litade på att ha koll på dottern, om jag behövde hämta något inne från hallen.
Han som älskade alla sina nära, men som helst höll många andra på avstånd.
Han som lärt sig så mycket. Han som var så stor, och så fin. Han som förlorade sin enda sanna lekkompis alldeles, alldeles för tidigt, och aldrig hittade någon ny.
Han som dog framför våra ögon vid den där operationen för några år sedan. Han som de fick igång igen, men som efter det blev så gammal. Så trött.

Du fattas oss. Så fruktansvärt mycket.

Den som längtar efter mycket..

Jag och lilltjejen ställde fram kälken igår, och det blev riktigt mysigt vid trappan! Jag hoppas på att kunna ta nån bild imorgon - om jag hittar den då. ;) Som jag skrev för några dagar sen så längtade jag efter snö. Får väl se hur det blir imorgon nu då.
De har ju lovat/(varnat?) för 2 decimeter snö helt plötsligt! Det är ju egentligen inte nåt konstigt - vi är ju faktiskt en bra bit in i december redan - men eftersom vi för ett tag sen såg en blommande lupin, så... Jo, aningen hastigt känns det ju då! :D

Längtan

Idag har det snöat! Inte mycket, men det kom ner lite iaf. Otroligt mysigt! Blir en enormt bättre stämning bland allt adventspynt när det snöar än när det är plusgrader och lupinerna(!!) fortfarande kämpar på med blomningen!

Jag fyndade en gammal kälke för ett par veckor sedan. Den har dock stått kvar nere i källaren hittills. Inte så inspirerande att ställa ut den mitt i gröna gräset... Nu verkar det ju trots allt finnas hopp, så nu ska den iaf ställas fram vid ytterdörren med lykta och en massa annat fint. Längtar sjukt mkt efter jul - och lyktfrossande nu! Lyktfrossa har jag hela tiden, alla dar om året, men eeeextra mycket nu! ;)

Ja, det ju det där med lyktor igen:

Det här är mitt nya jobb - som jag faktiskt får blogga från! ;) (Förresten, nya, och nya.. Har jobbat med firman i 1,5 år, men just denna del är ny.)
Vi älskar gamla vackra saker, och planen har funnits i många år. Om hur delarna skulle se ut, och nu är vi en bra bit på väg.

Här är några sneak-peaks från vad jag frossar i - så himla fint!! Jag valde ut några av min absoluta favoriter. Men, inte lätt att välja när man älskar allt! ;D

Detaljerna är helt underbara! 



Rost, gammalt, detaljer, sliten färg, charm, ljus och mys

...och var finns detta, och mer? På Betonggården :) Varmt välkomna!

Psst..! Det är nog bara denna del av firman som uppskattar snön just nu. Jag håller mig ju faktiskt mest inomhus. ;)

Uppackning

Bråda dagar nu. Packar upp för fullt - och det är så spännande! Kameran är laddad, och jag likaså! :)

Dammtorkning pågår

Nu dammar jag av och skakar liv i bloggen igen!

Den gamla mallen med lyktan har blivit utbytt. Har verkligen inte tröttnat på lyktor, så det är inte därför, men ville ha något som koordinerar mer med en annan grej. Egentligen hade jag tänkt mig något annat, men tar nog och provar med den här ett tag. Kan kanske bli riktigt bra ändå..?

Har lite nyheter att berätta sen, men till det tror jag nog att jag behöver kameran... Den i sin tur behöver nya batterin - och batterina är just nu ute och åker bil. :)

Ska strax ge mig ut på en bloggrunda och se vad alla gamla favoriter har för sig nu för tiden. En del vet jag ju sedan tidigare att de har slutat, men jag hoppas verkligen att många är kvar.

Dagens bonus: på mitt jobb är det faktiskt tillåtet att blogga! Fränt!! :)

I väntans tider..

Om precis en månad kommer det nya livet. :)

När släpper man en dröm..?

Jag vet inte om det är ödets ironi, eller bara "bad timing" - det här är mitt hundrade inlägg.

"se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit

se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm

se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav

se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid

se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
det var en dag igår
det mörknar ute, snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är"


(Se dig om - Lars Winnerbäck)



Vad gör man när tilliten är borta, orken har flytt och man tappat sig själv på vägen..?
Tron fanns där hela tiden. Att det skulle gå. Ta sig igenom, förbi och vidare.
En sen vintereftermiddag kom till slut insikten ikapp. Insikten om att det istället var över...

Från förhoppningar och vackert åldrat trä - till uppgivenhet ...och väggar av betong. Plötsligt står man där i en kall och anonym hyreslägenhet.
Hyllan jag pysslade med tidigare har i alla fall för första gången kommit upp på en vägg - and I surround myself with beauty. Men hur övertalar man hyresvärden om att åtminstone sätta stockar i taket, göra en total make over av köket och anordna en stor och lummig trädgård på den smala, smala, och helt eländiga balkongen...?

Jag säger då det...

Jag hade inte hunnit vara hemma länge idag förrän en - för oss främmande - kille stod på vår trapp. Han berättade att han skulle renovera sitt kök och sa någonting om (vi kan kalla denne person) ”A.A”, en kille som vi vet vem det är och berättade att han även hade fått tips från sin svärfar att vi hade fått till en bra lösning angående spisfläkt/fläktkåpan. Vi blev lite förvånade eftersom A.A. inte är någon vi umgås med - men vi har gemensamma vänner och han vet att vi renoverar - så det var väl inte så konstigt ändå. Jag menar, det är ju ingen storstad vi bor i!

Killen som stod här utanför undrade i alla fall om han fick komma in och kolla, och visst fick han väl det. Maken visade honom in i köket och berättade hur vi gjort. Där stod de och pratade och kikade ett tag och när killen var nöjd med titten och sedan skulle gå härifrån frågade min man: ”Var det A.A. som hade tipsat dig, sa du?” Med ens såg killen väldigt snopen ut.
”Nej, jag trodde att det var hemma hos honom jag var nu??!” ”Är inte du A.A?” frågade han min man. ”Nej” svarade maken och skrattade.
Det visade sig att det var till A.A. han skulle. :) A.A själv renoverar en kåk – som är byggd samtidigt som vår, har haft eternit som vår och som nu genomgår ett fasadbyte - som vår. Självklart blir även den kåken faluröd med vita knutar! Var ligger det huset? Jo, i korsningen bortanför oss! :)
Så kan det gå! Alla nöjda och glada - vi fick oss ett gott skratt och jag antar att killen fick titta på två kök istället för ett.

Det var inte igår...

...jag uppdaterade bloggen. Verkligen inte igår! Men - som man säger - den som väntar... ;)

För en tid sedan skrev jag under en utmaning att jag önskade mig en ny karriär. Guess what - dreams come true! :) Har kommit ur "handelsträsket" och spenderar nu dagarna på ett kontor - ett eget kontor till och med! Trivs enormt bra och njuter verkligen av yrkeslivet igen. Bloggen har dock blivit än mer lidande än den redan var. Känns lite motigt att sätta sig vid datorn när man kommer hem efter en heldag framför burken på jobbet.

...tyvärr blev det inga bilder denna gång. Jag och den nya datorn (som egentligen inte är så ny längre, men ändå) har inte riktigt kommit överens vad det gäller bilder ...eller nåt annat heller, för den delen. Den förra var mycket bättre! Ja, förutom att den här faktiskt funkar, vilket ändå är en stor fördel! :)
Måste ta tag i det där på riktigt. Jag har nämligen fått ett Vita gåvor-paket med så fina saker, och det vill jag ju så klart att ni ska få se! Tack, min norske vän, vem du nu är. :)

Nu kurrar magen ordentligt och jag måste väl göra något åt det kan jag tänka. Om det bara inte vore så trist att laga mat... Matlagningsinspirationen är verkligen inte på topp. Jag och maken är inte riktigt i fas. *suckar* Det han är sugen på vill inte jag ha, och vice versa. Nån som har en privatkock på lager, kanske?